Om hur de publika molnleverantörernas prismodeller systematiskt missgynnar organisationer med stabila workloads – och varför Cloud Native-teknik på egen hårdvara kan vara en bättre väg framåt för systemintegrationsplattformar
Prismodellen
De stora molnleverantörernas prismodeller är medvetet komplexa. AWS, Azure och Google Cloud erbjuder hundratals tjänster, var och en med sin egen prisstruktur som varierar beroende på region, tid på dygnet, datavolymer och typ av instans. Ovanpå grundpriset tillkommer en djungel av kostnader, det kan vara avgifter för att flytta data ut ur molnet, korsregional datatrafikering, API-anrop, övervakningskostnader och licensavgifter för managed services.
TechTarget pekar på att molnleverantörerna väntas höja priserna under 2026, stigande energikostnader från nya datacenter och ökade hårdvarukostnader nämns som anledningen. Det blir dyrare och dyrare med andra ord och kunderna får betala.
Cloud Native -teknik på egen hårdvara: det bästa av två världar
Fler och fler företag och organisationer väljer att hantera sina system, tjänster och applikationer på egen hårdvara. Trenden är tydlig. Att hämta hem applikationer och tjänster från molnleverantörerna betyder inte att gå tillbaka 20 år i tiden. Det som möjliggör det här är att den teknik som ursprungligen skapades för molnet, så kallad Cloud Native-teknik. Fungerar lika bra på egen hårdvara och du får full kostnadskontroll dessutom.
Kärnan i detta är Kubernetes, den containerorkestreringsplattform som har blivit industristandard. Kubernetes fungerar nästan identiskt i molnet och on-premise, vilket förenklar migrering i båda riktningar. Organisationer som använder infrastruktur-som-kod med verktyg som tex Terraform kan deklarera sina miljöer i kod och applicera dem var de än behövs. Cloud Native handlar inte om var koden körs, utan om hur den är byggd.
Det finns situationer där argumenten för Cloud Native-teknik på egen hårdvara är särskilt övertygande och det är vid användning av systemintegrationsplattformar. Plattformen är hjärtat i ditt företags IT landskap och här vill ni väl ha full kontroll? Både på kostnader och datat som flödar.
Varför iPaaS-modellen inte alltid passar
Traditionella iPaaS-lösningar (Integration Platform as a Service) från leverantörer som Boomi, MuleSoft och Microsoft Azure Integration Services tar betalt per integration, per meddelande, per anslutning eller genom konsumtionsbaserade modeller. För organisationer med höga meddelandevolymer och många kopplingar mellan system kan kostnaderna eskalera snabbt och oförutsägbart. De flesta iPaaS exempelvis, debiterar per “task” vilket innebär att komplexa automatiseringar med höga volymer snabbt blir dyra, även på enterpriselicens-nivån.
Samtidigt ligger integrationsdata ofta i kärnan av en organisations affärsprocesser. Att lagra känsliga affärsflöden och datamappningar på en tredjepartsleverantörs infrastruktur innebär både säkerhetsmässiga och regulatoriska utmaningar, särskilt i ljuset av GDPR, DORA och andra ramverk som ställer allt hårdare krav på datasuveränitet.
Den hybrida verkligheten
Att ifrågasätta de publika molnleverantörernas prismodeller är inte detsamma som att förkasta molnet helt. Molnet är fortfarande utmärkt för elastiska workloads, snabb prototypning och global räckvidd. Ingen on-premise-lösning slår molnet när workloads varierar oförutsägbart.
Men för de många applikationer vars krav aldrig förändras och vars prestanda är stabil året runt (dit hör de flesta systemintegrationsplattformar) är lockelsen av lägre kostnader på självägd infrastruktur för stark för att ignorera. Integrios råd är att hitta en hybrid lösning som passar ert behov. Integrios plattform Intropy kan hostas både OnPrem och i tex Microsoft AKS (Azure Kubernetes Service).
Ni väljer därmed själv och kan få nytta av båda världar!
Slutsats: Dags att ställa obekväma frågor!
Det finns många fördelar med molnleverantörernas tjänster. Men dess prismodeller förtjänar betydligt mer kritisk granskning än de får. När kostnaderna för alla deras kunder ökar rejält, när tillsynsmyndigheter på tre kontinenter utreder praxis kring inlåsning, och när företag som 37signals och Dropbox med flera öppet redovisar miljonbesparingar genom att lämna molnet, då är det dags för varje IT-ledare att ställa sig frågan ”betalar vi för flexibilitet vi verkligen behöver”, eller sponsrar vi någon av de stora IT jättarnas affärsmodell?
Hör av er om ni vill diskutera Cloud native eller systemintegrationsplattformar!
